”Det är bra att sätta titlar på sig själv som man får leva upp till.”
Det är en solig eftermiddag i Lund när jag skickar länken och bjuder in Kajsa Rytenberg till ett samtal via zoom. Hon bor i vår gemensamma hemstad Uppsala. Vi var nära vänner under vår gymnasietid och jag minns hur det alltid låg halvfärdiga teckningar och fina målningar på hennes rum när vi hängde hos henne. Vilket vi gjorde ofta. Det var en självklarhet för mig att hon skulle få bli försökskaninen till denna intervjuserie. När jag intervjuade Kajsa höll hon på att avsluta ett skolprojekt på den konstnärliga linjen på Wiks folkhögskola. Detta är hennes andra år vid utbildningen.
Inför vårt samtal kollade jag igenom hennes instagramkonto, där hon delar sin konst. Där får man se flera olika delar av hennes process, allt från skisser till halvfärdiga verk och till det slutgiltiga resultatet. Det är främst oljemålning hon arbetar med, men hon berättar under samtalet hur hon börjat skulptera mer och mer men att det i nuläget är pausat på grund av corona.
Jag inledde samtalet med att fråga henne hur det hela började.
Hur länge har du skapat?
Jag har målat sedan tidiga tonåren. När andra barn slutade rita så fortsatte jag och det blev något jag aktivt försökte bli bättre på. Jag har skapat länge men det har stegrats upp i etapper. Det blev mer och mer när jag började läsa konst på Wiks.
Vad var det som drev dig att fortsätta att rita, förbi den där punkten då många barn slutar?
Jag vet inte riktigt. Eller jag har funderat på det en del och jag tror att det var för att jag var blyg, konsten blev ett sätt för mig att göra mig hörd utan att faktiskt höja rösten. Så jag tror att det var mycket det som fick det att bli något som blev väldigt viktigt för mig. Men sen så, jag vet inte, jag tycker det är fett kul bara och det är något som jag utvecklas inom. Jag känner att jag blommar när jag skapar, säger hon och skrattar.
Vad är det som inspirerar din konst?
Jag får inspiration från en blandning av allt möjligt, jag tittar jättemycket på annan konst men jag vet inte om det är någon specifik konstnär så, jag försöker att inte snöa in mig för mycket. Det kan lätt bli att man inspireras för mycket. Det kan vara nice en period men inte i längden. Men jag kollar mycket på annan konst, det får mig att komma igång. Men jag gillar att bara experimentera mig fram till grejer.
Många av dina verk är självporträtt, kan du berätta mer om det?
Självporträtt har blivit det jag är mest intresserad av, det låter egocentriskt. Jag har börjat röra mig lite ifrån det nu på senaste, men det har definitivt var väldigt centralt i det jag gör. Även när jag ritar eller målar utan referens så tror folk att det ändå är självporträtt för att det blir det man råkar måla. Jag gör det jag känner för.
Late night confrontation 2019 
Väntar ännu 2020 
En Sista Blick 2020 
Parafras: Madonna with child 2020
Hur känner du inför att dela din konst? Vilka plattformar gör du det på och hur ställer du dig inför att dela med dig av dina verk.
Jag delar via sociala medier. Men jag delar också på andra sätt, eftersom jag går i en konstklass så delar vi med varandra där. Vilket är en stor del av delandet. Ibland är det väldigt läskigt, jag är inte så bra på det där med sociala medier. Jag blir ibland fortfarande rädd när jag delar saker på instagram. Men mina 72 följare är inte så högljudda. Delandet på sociala medier går väldigt snabbt och jag blir väldigt självmedveten. I andra sammanhang är delandet en väldigt viktig del av att skapa, tycker jag. Att tvingas utsättas för någon annans blick.
Delandet är väl en stor del av att gå en konstutbildning tänker jag?
Ja precis, och att inte ta kritik så hårt. Att låta folk vara en del i processen och inte bara visa upp ett färdigt resultat.
Du läser andra året på Wiks folkhögskola? Hur ser din utbildning ut?
Första året var det mycket så att ”nu ska ni lära er att skulptera”, och att göra det på ett korrekt sätt. Ha modell skulptur. Måla modellmålning. Mer tekniker. Fördjupningsåret som jag läser nu handlar mer om att jobba själv med lite guidning av mentorer. Våra lärare håller inte alltid på med samma saker som vi gör så då säger de inte ”Det där borde du göra annorlunda” utan man har någon att bolla sina tankar med. Till exempel om man fastnar. Jag tror att det är ganska typiskt skandinaviskt att inte ha så traditionellt utan att prata mer konceptuellt om konst. Mycket mer traditionell utbildning i andra länder.
Eftersom det är omöjligt att inte prata om corona och den märkliga situation vi alla befinner oss i berättar hon om de praktiska problem hon stött på och hur de påverkat hennes konst.
Av praktiska skäl skulpterar hon inte lika mycket nu. Kajsa även berättar att har haft turen att få göra om uthyrningsdelen, hennes gamla rum, hos sin mamma till en atelje. Men det finns ingen riktig möjlighet att skulptera där. Därför fokuserar hon på sina oljemålningar.
Hur påverkas du och ditt konstnärskap av den rådande pandemin?
Det är väldigt svårt att säga om det påverkar vad jag målar, det kan jag inte riktigt svara på. Men det har ju definitivt påverkat de praktiska sidorna, jag kan inte åka till min skola längre. Skolan är ju ett internatboende och därför är många där men eftersom jag bor utanför så blir det annorlunda för mig. De har fortfarande utbildning, men eftersom jag kan jobba på distans så gör jag gärna det. Innan jag fick tillgång till ateljen så kunde jag bara vara hemma och då fick jag absolut ingenting gjort. Jag kan inte koncentrera mig på saker när jag är hemma. Men sen dess så har det gått bra.
Söndagsmorgon 2020 
Språng 2020
Kommer du fortsätta att plugga konst?
Jag har kommit fram till att jag definitivt ska fortsätta på det här spåret och att jag inte ska fortsätta med mina universitetsstudier som jag för tillfället pausat. Det skulle vara jättekul att plugga konst i framtiden, men då vill jag gå någonstans där jag verkligen vill gå och inte lägga massa csn på vad som helst. Så absolut, det skulle vara jätteroligt att fortsätta. Det var längesen jag hade såhär mycket tid att måla själv, så det är väl det jag kommer hålla på med året framöver.
Som avslut i dessa intervjuer har jag frågat vardera konstnär om hur de tror att denna pandemi kommer göra avtryck i konsthistorien. Hur kommer denna märkliga situation synas i konsten? Med reservationer för att det inte finns något rätt svar i nuläget.
Det är en väldigt svår fråga, men det kanske är en del av frågan. Jag tror definitivt att corona kommer göra ett avtryck. Men hur det ser ut går nog inte att svara på. Det kan ju verkligen gå åt två håll, bara för att folk sitter hemma behöver ju inte betyda att folk gör mer konst. När jag satt hemma blev jag så slö och kunde inte koncentrera mig på någonting. Det kommer bli väldigt spännande att se vad som kommer ut på andra änden. Det finns en tanke om att man ska bli mer produktiv nu när man har mer tid över, men man blir ju otroligt seg.
Info: Kajsa Rytenberg intervjuad av Ebba Månsdotter 7 Maj 2020
Instagram: @ryterbergkajsa
Galleri Pictura 