”…jag är intresserad av saker som skevar lite”
Det är något som skaver med Lisa Broms konst. En känsla av obehag är genomgående i bevittnandet av hennes verk, men det är också det som gör dem så intressanta.
Lisa är 24 år gammal vid publiceringen av denna intervju och hon har precis avslutat sitt första år på programmet Fri Konst vid konsthögskolan Valand i Göteborg. När vi pratade var hon i slutskedet av hennes projektarbete.
Av uppenbarliga skäl inleder jag samtalet med att fråga hur coronaläget märks av i Göteborg. Hon berättar att det är lite nojigt och att det är fullt på uteserveringar. Folk verkar inte bry sig så mycket. Det är därför lätt att påverkas av det och därmed tänka ”om alla andra är ute så kan väl jag också gå ut”. Jag tror det skulle vara bra om de stänger barerna för folk har nog lite svårt att låta bli tror jag, säger hon och skrattar.
2018 
2020 
2018
Hur länge har du skapat?
Jag skulle säga att jag började i gymnasiet, alltså typ i ettan på gymnasiet. Så jag har väl hållit på i ungefär åtta år. Då jobbade jag på VOX publicum* så det var där det blev som en bas för mig. Jag fick en kulturell riktning i mitt liv. Så det var väl då, eller jag har ju ritat lite innan. Men det var då jag började hålla på lite mer. Jag gillade att rita innan, men det var inte uppenbart då att det var ”min grej”. Jag var väldigt rastlös i gymnasiet. Det växte ur rastlösheten tror jag. Men det är svårt att säga varför jag började, men det var på då jag började bli intresserad av konst. Jag började konsumera mer konst och blev inspirerad. Det är så konkret jag kan svara på det.
Du både fotar och målar, hur kom det sig att du valde dessa medier?
Bra fråga, jag är mer visuell rent bildmässigt. Jag är inte så musikalisk och bild är verkligen mitt medium. För mig går foto och måleri ihop ganska mycket. Jag använder mina foton som referenser för målningar. Foto är skönt för att det går så snabbt, man får ett resultat väldigt snabbt. Med måleriet kan jag istället få fram något annat, som jag inte kan få fram i fotot. Jag tycker att de medierna kompletterar varandra. Jag skulle säga att jag började fota innan jag började måla. Men då var det mer att jag kanske fotade ja, en gullig katt eller något häst. Foto och måleri går ganska parallellt för mig.
Vart får du din inspiration ifrån?
Jag är ganska inspirerad av internetkultur, jag kan tycka att det är inspirerande med memes eller konstiga bilder till exempel. Det finns ganska mycket skeva grejer på nätet. Det tycker jag är spännande. Olika fenomen och sådär. Det är en väldigt bred inspirationskälla. Man kan ju inte riktigt säga ”internet” för internet är enormt, men jag skulle säga att när jag kollar på sånt som inspirerar mig så är det mer bilder på nätet och inte en målning på ett galleri.
2020 
2018
Hur skulle du beskriva Internetkonst?
Det är ju lite annat, det är ju mer snabb konst. Att man ska kunna se på en bild i en sekund och få en känsla. Det är en snabbare bildkultur, lite mer lättuggat kanske? På ett galleri är det oftare lite mer komplext, det kanske krävs en lång bildtext.
Jag vet ju att du har din instagram, där du har väldigt många följare och det är uppenbart att det är där du delar mycket av din konst. Hur känner du inför att dela dina verk på det sättet? Är det någonsin jobbigt att lägga upp eller är det en självklar del i ditt konstnärskap? Eftersom du talar om hur internet är en inspirationskälla. Känner du att det är där du och din konst hör hemma?
Jag tycker att det är jobbigare att dela IRL, jag går ju på en konstskola, Det är så opersonligt på nätet, det blir ganska distanserat. Jag skriver inte direkt några långa bildtexter och kommentarerna jag får är väldigt korta. Jag har också hängt på nätet så länge, sen jag var väldigt liten så jag är van vid att lägga upp saker. Snarare ser jag på det som något motiverande att kunna dela saker. ”Nu lägger jag upp det här och sen kan jag gå vidare.”
Kan du berätta lite mer om din utbildning?
Alla gör väldigt olika saker. Så upplägget är mer att man ”gör sin grej”. Det är bara frikonst, det är ingen inriktning. Man kan göra skulpturer, videoverk eller performance. Vad som helst helt enkelt. Så det är inte undervisning på det sättet riktigt. Det är mer att man ska redovisa det man gör, mycket projektplaner. Man måste motivera varför man gör någonting. Man lär sig att bli medveten om det man gör och att skriva och reflektera över sin process. Det är ganska individuellt. Vi har ateljeplatser, vi har kritiksessioner, skriver projektplaner, sedan har vi eller ska ha utställning varje termin. Nu har dock allt blivit inställt. Sedan har vi föreläsningar ibland och olika kurser. Mycket eget arbete.
Just nu lever vi ju lite i en parentes, livet är inte som vanligt och mycket av det man brukar göra försvinner. Hur har den här tiden påverkat dig? Har covid gjort ett avtryck i ditt konstnärskap?
Jag skulle inte säga att det har påverkat mig så mycket. Jag arbetar inte så mycket med samtiden på exakt det sättet, Men mitt konstnärskap påverkas på det sättet att skolan stänger och det fanns en period där jag hade väldigt svårt att måla. Det har varit en del praktiska hinder. Jag planerade en fotoserie med några personer som jag ställde in. Men jag skulle inte säga att det har påverkat innehållet så mycket.
2018 
2018
Under vårt samtal berättar hon att det just är denna obehagskänsla, som jag tidigare nämnt, som hon är ute efter, Hur man i mötet med hennes verk ska frambringa skavet. Det är vackert, men det är samtidigt något som inte riktigt stämmer.
Kan du beskriva hur processen ser ut när du fotograferar? Är det massa planering bakom eller mer spontant?
Det är olika. Men jag har börjat planera mer noggrant på senaste tiden. Jag har till exempel börjat ta med mig rekvisita. Sen blir det ofta annorlunda än det jag har planerat. Jag kanske har en plan och så blir det något annat. När jag fotograferar folk så brukar jag har lite mer av en plan. Speciellt om det är någon jag inte känner. Målet är att i alla fall ha en illusion av en plan när jag jobbar med en person jag inte känner. För då vill jag ändå kunna se till att personen känner sig trygg med processen.
Hur ser processen ut när du målar?
Då krävs det mer av en plan. Jag brukar måla efter foton och då blir det inte så mycket improviserat. Målningarna planerar jag lite mer.
Hur skulle du beskriva din konst?
Det är så svårt, men jag skulle säga att jag är intresserad av saker som skevar lite. Att något känns lite off. I foton gillar jag en lite mystisk kvalitet. Det ska vara mitt emellan det som är snyggt eller nice eller det som är obehagligt. Jag vill att man inte riktigt ska veta vad man ska känna i mötet med mina verk. Det blir ett lite abstrakt svar kanske.
olja på mdf, 108 x 122 cm (2020) 
I knew that there were sort of another person living inside of me, akvarell, 100 x 150 cm (2019)
Jag fattar vad du menar, det är den känslan man får när se dina verk. På din hemsida har du foton på vad som ser ut som disktrasor med foton på hudåkommor tryckta på.
Ja det är fototryck på disktrasor. Jag minns inte nu om det bara var könssjukdomar eller om det också var andra hudåkommor. Det är ganska äckligt.
När det kommer till att dela din konst på nätet, via instagram eller på din hemsida. Är du någonsin rädd för att dina verk ska bli stulna? Att någon lägger upp bilderna någon annanstans utan att ditt namn står med? Tänker att det är en av nackdelarna med det digitala rummet att bilder kopieras och sprids vidare utan att konstnärens namn följs med? Är det något du tänker på och har det hänt dig någon gång?
Tänker att en får räkna med att folk kopierar ens bilder så fort en lägger upp nåt på nätet! Brukar kunna springa på mina bilder på instagram eller tumblr utan källa, det är klart att det är lite störigt men det känns lite som en grundbult för internet att folk kopierar och sprider saker. Om någon källhänvisar är det bara roligt tycker jag. Så länge det inte är i nåt ”kefft” sammanhang så tycker jag det är lugnt att folk använder mina bilder.
Shelter me, textiltryck 170 x 107 cm (2019) 
2018
Hur tror du att den här perioden, med corona, kommer synas i framtidens konsthistoria? Vilket avtryck gör covid-19?
Jag har inte sett något tydligt än så länge, men bland studenterna på min skola så hade alla redan påbörjat projekt innan corona riktigt blev en stor grej. Vi hade redan påbörjat våra verk. Så på det sättet har vi bara fortsatt. Sen ser jag att mycket blir digitalt. Vår utställning blir en katalog och i digitalt format. Jag tror att detta gynnar internetkonsten. Internet blir ett starkare forum för att visa upp konst, eftersom det är det enda sättet att se grejerna. Det är tråkigt att man inte kan gå på utställningar. Samtidigt är det ju jättekul att man kan gå på fler utställningar runt om i världen om de digitaliseras. Olika konstutbildningar har sina vårutställningar på internet. Jag hade till exempel inte kunnat se Umeås vårutställning om den inte fanns online. En förändring kanske därför blir att man har vanliga utställningar igen men att man också har en digital katalog. Att det blir ett vanligare komplement till en fysisk utställning. Det är ju också en ganska smal publik som går på utställningar, alla känner sig nog inte välkomna i gallerimiljö och därför blir ju onlineutställningar en möjlighet för dem. Samtidigt vet jag ju inte hur många det faktiskt är som skulle kolla på onlineutställningarna heller. Men det är en möjlighet. Det blir en lägre tröskel.
* Vox Publicum var ett kulturhus för ungdomar i Uppsala, idag finns i dess ställe Kulturhuset Leoparden.
Instagram: @inflykt
Galleri Pictura 