#3 MARTA LEONHARDT 32 MALMÖ

”Jag vill förmedla något positivt till de barn som ser det jag gör”

Under våren har Marta arbetat med flera olika uppdrag och vid ett tillfälle arbetade hon med material för en teater för barn. Temat var miljö och framförallt insekter. En av frågorna var ”Vad händer när alla insekter försvinner”. Hon berättar under vårt samtal att det kändes väldigt relevant att arbeta med dessa frågor under en period där klimatet och människans relation till naturen diskuteras. Det är ju på många sätt vår komplicerade relation till naturen som är orsaken till den pandemi vi idag lever i. Naturen och vår relation till den är ett övergripande tema och en del av det budskap som Marta försöker förmedla i sin konst. Hon arbetar främst som barnboksillustratör och detta magiska naturtema syns tydligt i hennes arbete. 

Vid tiden för vårt samtal har Marta precis börjat med en ny kapitelbok, ett projekt hon inte kn berätta något om i nuläget. Hon berättar också att man som illustratör ofta jobbar med fel årstid och att hon också arbetar med julmotiv nu under sommaren. 

Hur länge har du skapat? 

Jag ritade alltid väldigt mycket som liten, det var tidigt det som intresserade mig allra mest. På högstadiet började jag en kvällskurs på kulturskolan i Lund där jag fick teckna och måla och prova på lite fritt utanför skolan. Jag har även gått bildestetisk linje på gymnasiet Spyken i Lund. Det finns ingen klar början, jag har alltid hållit på med det. Efter gymnasiet gick jag serieskolan i Malmö och Österlenskolan för konst- och design. Mitt företag började jag först 2011. Det var då illustratör blev mitt yrke. 

Uppslag ur ”Den stora Jordgubbsjakten”, skriven av Oskar Källner. Fafner förlag 2017.

Var hämtar du din inspiration? 

Jag inspireras mycket av naturen, speciellt skogen som jag haft en djup anknytning till sedan jag var liten. Jag finner också gamla folksagor och myter mycket fascinerande och de sätter en ton i många av mina projekt. Nu när jag själv är mamma  inspireras jag också mycket av min dotter. Men än har det inte blivit några färdiga barnbokskoncept utifrån henne. Jag har många egna idéer, men till vardags jobbar jag med att illustrera barnböcker utifrån ett färdigt manus. Jag gör mest kapitelböcker för äldre barn men jag har även gjort några bilderböcker för yngre barn. I vissa böcker kan jag komma på själv hur personerna och deras omgivning ser ut. Hur de bor och hur de klär sig. Det finns utrymme för många egna detaljer.

”Liten häxa” 2019 (eget projekt)

När du jobbar med uppdrag så finns det ju såklart vissa ramar du måste förhålla dig till, men hur skulle du säga att det du skapar för dig själv och det som skapas för uppdrag skiljer sig åt? Finns det några specifika drag? 

Ja det gör det väl. När jag gör egna projekt så har det nästan alltid något med magi och fantasy att göra. Naturen finns alltid med. När jag jobbar på uppdrag så kan det handla om saker som inte har något med det att göra. Egna projekt gör jag ofta i akvarell eller så testar jag något nytt, experimenterar lite. Jobbar jag med uppdrag så kan man väl experimentera lite, men jag försöker hålla mig inom den stil som efterfrågas. Jag tycker det är väldigt roligt att jag via mina uppdrag har fått skapa bilder som jag kanske annars aldrig hade skapat. Det berikar ens idévärld och det man motiveras att göra. 

Så ännu en inspirationskälla är dina uppdrag?

Ja definitivt, jag tycker väldigt mycket om att jobba med uppdrag. Det är roligt med samarbetet mellan författare, förlag och mig som illustratör. Tillsammans jobbar vi för att nå bästa möjliga resultat. Det är kul! 

Omslagsillustration för ”En hemlig drake”, skriven av Moa Mansén. Stabenfeldt 2019.

Utöver det du delar via dina uppdrag, hur delar du med dig av din konst? 

Det är främst via sociala medier, jag har ett instagramkonto, en facebooksida och en hemsida. Sedan finns min portfolio på illustratörcentrum och ibland syns jag till i deras fysiska katalog. Annars delar jag via utställningar, men det är det inte så mycket av i år. Vilket är synd. Utställningar och marknader är de tillfällen som man faktiskt träffar människor förutom någon enstaka releasefest. Det är där man träffa folk som live kan berätta vad de tycker om ens verk och man kan se deras uttryck när de kollar på tavlorna. Eller så kan de berätta att de köpte en av ens tavlor för fem år sedan eller att de läst en av de böcker jag illustrerat. Det är verkligen en helt annan grej än den kommunikation som sker online. 

Hur känns det att dela med sig av din konst? 

När jag började som illustratör var jag kanske lite mer självmedveten. Jag var lite osäker på sakerna jag la ut. Men nu har jag lite mer självdistans, så jag påverkas inte lika starkt av vad folk tycker. Även om det i stort sett aldrig hänt att jag fått någon riktigt negativ kommentar. Jag brukar inte få några personliga påhopp direkt. En problematisk sak är dock att man kan känna sig tvingad att dela, min motivation att dela på sociala medier fluktuerar väldigt mycket. Ibland känner jag mig inspirerad att dela mycket och jag pratar och connectar med folk via sociala medier. Andra gånger känner jag verkligen inte alls för att dela. Då kan det dröja mellan inläggen. 

Har du något specifikt budskap bakom din konst? 

Ja definitivt. Jag vill förmedla människans närhet till naturen och det som är skilt från civilisationen vi lever i. Jag ser naturväsen som ett sätt för människan att närma sig naturen. Vättar, Skogsrået och Näcken är alla uttryck för en besjälad natur. Jag vill förmedla något positivt till barnen som ser det jag gör. Jag vill att de ska bli inspirerade till att hitta på lekar, att måla någonting själva. Jag vill frambringa en nyfikenhet hos barnen. 

”Paraply” 2019 (eget projekt)

Hur har allt som hänt den här våren påverkat ditt arbete? 

Jag skulle inte säga att det påverkat mitt arbete mycket än. Jag har haft många uppdrag under den här perioden och det har inte varit något uppdrag som blivit inställt. Det största som hänt är att påskutställningen blivit inställd. Det var väldigt tråkigt. Jag skulle ha en utställning tillsammans med några andra barnboksillustratörer. Vi planerar inte heller något speciellt till gallerinatten i Malmö. Vi får se hur det förändras på sikt, hur mycket bokförlagen vågar satsa. Det har varit en viss nedgång när det kommer till köpandet av barnböcker, framförallt i fysiska bokhandlar. Innan det förra bokprojektet jobbade jag med innehåll till en teater för barn, där var temat miljö och framförallt insekter. En av frågorna var ”Vad händer nu när insekterna håller på att försvinna?”. Det kändes väldigt aktuellt att arbeta med . Hur förhåller vi oss till naturen och hur behandlar vi djur? Detta är ju orsaken till pandemin på många vis. Det kändes därför väldigt relevant att jobba med just då. 

Hur tror du att den här perioden kommer att ta sig i uttryck i konsthistorien? 

Det är en stor och svår fråga. Det känns ju som att om vi får en stor ekonomisk nedgång kommer det vara en mindre satsning på kultur och konst. Nu har det ju kommit en del krispaket och stödpaket till kulturliv och företagare. Men det går inte att upprätthålla i längden. Blir det en större ekonomisk nedgång kommer det givetvis att påverka kulturlivet i stort, framförallt det som har med scenverksamhet att göra.  

När dina fysiska utställningar nu blivit inställda, har det lett till att du förhållit dig till det digitala rummet på ett annat sätt? 

Ja lite. Jag har gått några mindre kurser och deltagit i föreläsningar online. På det sättet kommer det något positivt ur detta, att fler resurser har blivit tillgängligt för flera personer via nätet. Mycket har även varit gratis. Jag hoppas att det kan stanna kvar efter pandemin, att det finns ett större utbud av kurser och workshops på nätet. 


Något som har blivit tydligt under denna period är att vi har tur som ändå kan ha kontakt med människor utan fysiska möten. Resurser som zoom har blivit väldigt viktiga för oss människor under denna märkliga period. Samtidigt blir det också så tydligt att denna typen av kontakt via internet inte kan ersätta det faktiska mötet med andra människor. Samma gäller det fysiska mötet mellan människan och konsten och mellan konstnär och betraktare. Under vårt samtal berör vi detta ämne. Marta berättar hur hon diskuterat möjligheten att ha digitala utställningar, vilket är kul, men att det verkligen inte är samma sak. Hon talar även om hur hon inte tror att man som konstnär kommer sälja en bråkdel av det man skulle ha sålt vid en fysisk utställning. Det är inte heller lika roligt, berättar hon. 

Instagram: @leonhardt_illustration

https://www.martaleonhardt.com/