”Jag har blivit tvingad att se det digitala rummet som en fysisk verklighet.”
Under våren tog Adam sin kandidatexamen i Fri Konst vid konsthögskolan Valand i Göteborg. Under vårt samtal var han mitt uppe i sitt examensarbete.
Vi började med att prata om om den här speciella våren och hur det påverkat vår utbildning. Min kandidatuppsats kunde inte skrivas och Adam fick tänka om kring sitt slutprojekt. Han beskriver hur det var speciella omständigheter. Mycket var inställt. När jag frågar hur och om han har påverkats så säger han tveksamt ”jag gör väl det på sätt och vis”.
Hur länge har du skapat?
Jag började ganska sent. Det är klart att jag ritade innan och att jag tyckte bildlektionerna var kul men det var nog mer att jag provade på riktigt när jag var 22 ungefär. Då fick jag för mig att jag skulle börja på en folkis. Sen har jag fortsatt sedan dess. Det blir kanske 7 år totalt då.
Vad använder du för tekniker?
Jag jobbar ganska mycket med klassiska konstuttryck, som marmor, skulptur och al fresco måleri. Det är det som är min grej, eller vad man ska säga. Jag kombinerar den typen av tekniker med lite mer samtida digitala element. Det är blandat mellan skulptur och måleri skulle jag säga.
Har du alltid använt dig av dessa tekniker?
Nej i början var det främst måleri. Jag började hålla på med konst för att jag ville bli bra på att måla. Som många andra. Men efter det har min teknik blivit mer bred.
På din Instagram ser man inte så mycket av din konst, hur ser du på att dela med dig av din konst och hur delar du den?
Det är lite speciellt nu under coronatiden. Omständigheterna har verkligen tvingat mig att ta det forumet på allvar. Min Instagram är som du säger inte en plats där jag delar med mig av min konst. Det är mer så att jag lägger upp någon affisch till ett event som ska hända. Ja, alltså jag jobbar med digitala element i min konst men jag har inte tagit mig an det digitala rummet på det sättet. Men nu känns det som att jag kommer göra det mer. Men annars jobbar jag med mer specifika rumsliga projekt för en fysisk plattform. Nu tänker jag om lite.
Oberoende på vart du delar, tycker du någonsin att det är jobbigt? Hur känns det?
Det ligger någonting i att publicera saker på internet, det blir som att min konst blir likställd med allt annat som är på internet. Det är speciellt. Det tar bort det annars speciella mötet med konst som är mer fysiskt. Jag tror också att det kan vara intressant att styra blicken mot internet. Instagram är nog inte det mest intressanta för mig. Men jag jobbar på en hemsida just nu och jag vill prova lite sådana saker.
Var kommer din inspiration ifrån?
Jag blir inspirerad av andra konstnärer, både samtida och äldre. Jag är väldigt inspirerad av gamla grejer som marmorskulpturer och muralmålningar. Men också digital kultur. Det är blandat, men jag kollar mycket på andra konstnärer. Det ger mig inspiration.
Vad har du för budskap bakom din konst? Vad vill du förmedla?
Mitt examensarbete och det jag är inne i just nu. Det handlar lite om hur människor tar vara på naturtillgångar och hur vi förändrar dem till saker. Framför allt nu med den digitala världen. Att google och andra sådana stora företag har stora datahallar i skandinavien som producerar spillvärme som används till att värma hus. Den typen av infrastrukturer som har med energi och värme att göra. Det är något som jag försöker reflektera över i min konst. Då använder jag mig av naturmaterial som sten och ja kalkmåleri för att prata om mer digitala grejer. Det blir mer fysiskt genom att göra det. Det är en sorts reflektion över hur vi använder energi och naturtillgångar. Men det är inte som att jag har ett uttalat budskap, mer att jag vill komma åt ett möte och förtydliga vissa relationer i samtiden.
Utöver praktiska svårigheter under coronatiden. Hur har den här tiden påverkat dig?
Jag har på ett sätt lite övergett mitt examensverk så som det var tänkt. Det var så himla fysiskt och nu jobbar jag inför att göra en film till exempel. Jag har bytt medium för att kunna fortsätta arbeta. Så det är en stor skillnad. Även omställningen till att tänka att det digitala rummet är något jag behöver ta på allvar om jag ska kunna fortsätta med konst. En svårighet är också att jag inte kan snacka med mina klasskompisar på samma sätt. Man är ensam med den lilla klicken man har. Det blir lite svårt att prata över zoom om man vill ha respons på ett verk man har gjort. Det blir mycket mer formellt. Man har blivit väldigt ensam med sina projekt.
Under denna intervjuserie har jag varit väl medveten om att vi endast är några månader in i denna pandemi. Man hör från flera håll att viruset kommer finnas bland oss under en lång tid framöver och att det aldrig kommer försvinna helt. Ändå har jag varit intresserad av att höra hur pandemin har påverkat konstnärers arbete, trots att flera redan påbörjat projekt innan utbrottet av Covid-19. När vi talar om detta berättar Adam tycker det känns spännande att se vad som kommer fram av detta. Svåra tider producerar alltid något nytt säger han.
Examensutställningen är helt inställd, men vi har fått behålla budgeten så vi kanske kan anordna den i höst förhoppningsvis. Man får tänka om med utställningar. Begränsat inträde och strunta i vernissage antagligen. Vi får se hur det blir.
Du pratade om att du fick inspiration från andra konstnärer? Har du några exempel?
Jag är väldigt inspirerad av en person som heter Olof Marsja, Göteborgsbaserad konstnär som gick på konstfack. Han jobbar mycket med klassiska slöjdverk fast i en samtida tappning. Det tycker jag är väldigt spännande. Det finns också en konstnär som heter Lap-See Lam som jag tycker är väldigt spännande. Dessa två samtida konstnärer är viktiga för mig. Sedan tycker jag väldigt mycket om gamla klassiska konstnärer. Älskar Michelangelo och Bernini. Riktiga tungviktare från förr! Det är blandat vad jag kollar på.
Hur tror du att pandemins avtryck i konsthistorien kommer att se ut?
En grej som jag har tänkt på är hur konstutbildningar inom ett akademiskt system ser ut. Under pandemin har det blivit tydligt att, att plugga konst inom ett universitetssystem har sina problem. Det är ett väldigt långsamt system som bygger på kursplaner och det gör det svårt för konststudenter att kunna reagera snabbt på vad som händer. Med pandemin som exempel. I vårt examensprojekt nu, säger våra lärare att vi måste följa vår projektbeskrivning vilket faktiskt är fysiskt omöjligt nu. Man har alltid kritiserat konsthögskolor för att ha blivit en del av universitetet och nu tror jag att det har synliggjorts problem som man kanske behöver snacka om?
Menar du att konst måste kunna vara mer spontan än vad universitetssystemet tillåter?
Ja precis, det måste kunna finnas rum för en annan typ av process där man kan anpassa sina projekt lite utifrån vad som händer i samhället. Det har jag tänkt på en hel del. Det blir lite av ett paradigmskifte när personer som jag som inte har jobbat digitalt innan blir tvingade till att se det digitala rummet som en fysisk verklighet. Det digitala rummet blir något som alla måste deala med och det blir ett stort hopp mot förr.
Hur ser din arbetsprocess ut?
Det har varit en stor utmaning att gå en akademisk konstutbildning och att skriva projektbeskrivningar hela tiden. Man måste planera sitt verk ett år i förväg till exempel. Det har varit lite svårt för mig, det brukar vara att jag producerar flera olika delar som jag sedan sätter ihop. Jag brukar inte ha förutbestämd tanke om hur exakt verket ska bli. I mitt examensverk nu fick jag en idé om en solstol på ett speciellt sätt i trä. En träskulptur. Då gjorde jag det. Sedan gjorde jag en al fresco målning efter det. Sedan satte jag ihop dem på ett sätt som kändes bra. Processen är fragmentarisk, jag provar mig fram och ser vad som funkar och inte funkar. Jag gör även många 3D-modeller av skulpturer jag vill göra. Eftersom jag arbetar mycket med marmor så vill jag ha en ganska bra bild av slutresultatet innan jag börjar. Det är en ganska hoppig och fragmentarisk process. Jag testar en massa saker i relation till varandra.
Tolkningen av konst är i slutändan upp till betraktaren, men gör du något speciellt för att eventuellt styra dessa tankar? Till exempel med specifika titlar?
Jag tycker titlar är väldigt viktigt, men när det kommer till utställningstexter så försöker jag inte vara för kontrollerande. Jag vill inte styra för mycket. Det är ett sätt att ge vissa nycklar, men det är kul om folk tänker annorlunda kring vad jag gör än vad jag gör. Mötet är roligt. Jag vill inte bestämma på förhand vad folk ska tycka. Men jag tar namngivning av verk och vilka ord jag använder på stort allvar. Det är också ganska kul att hålla på med det.
Hur ser processen bakom att namnge dina konstverk ut?
Jag har ofta långa word-dokument där jag har skrivit fragmentariskt under tiden jag jobbar med ord eller bilder som känns viktiga. Då provar jag dem tillsammans. Processen liknar den bakom mina installationer eller mina verk. Sen lånar jag många fraser och begrepp. Till mitt examensverk lånar jag mycket från hur Silicon valley företag formulerar sig. Jag är väldigt inspirerad av new age estetisk och därifrån långar jag fraser som passar. Jag snor ganska mycket. Ibland byter jag dock ut något ord eller så.
Saltine 
Sun maid
Under sommaren är Adam aktuell med en utställning tillsammans med sju andra konstnärer på Göteborgs konstförening med temat spiritualism. Utställningen varar mellan 24 juli och 7 augusti.
För att se den digitala versionen av utställningen: http://www.aerosol.energy
Instagram: @adamhaugbak
Hemsida: https://www.adamhaugbak.com/
Galleri Pictura 